Original Text

Mein Vater der Habicht.

Großvater der Wolf.

Und der Ältervater der räubrische Fisch im Meer.

Ich, unbärtig, ein Narr,

an den Zäunen taumelnd,

mit schwarzen Händen

würgend ein Lamm um das Frühlicht. Ich,

der die Tiere schlug

statt des weißen

Herrn, ich folg auf zerspülten

Wegen dem Rasselzug,

durch der Zigeunerweiber

Blicke geh ich. Dann

am baltischen Ufer treff ich den Uexküll, den Herrn.

Er geht unterm Mond.

Ihm redet die Finsternis nach.

© 1998, Deutsche Verlags-Anstalt, München,

in der Verlagsgruppe Random House GmbH

Latvian

No vanagiem ir tēvs.

Vectēvs no vilkiem.

Vecvectēvs no tām plēsīgajām zivīm jūrā.

Bezbārdis nelga, es

gar žogmalēm ložņādams,

ar melnām rokām

griezdams jēram sprandu rītausmā. Es,

kurš bendēja zvērus

balto kungu vietā,

pa izskalotiem ceļiem rikšoju

ķekatnieku pēdās,

zem čigāniešu tumšiem

skatieniem eju. Tad

Baltijas krastos satieku Ikskelnu, kungu.

Mēnessgaismā tas iet.

Ar viņu sarunājas nakts. 

Lithuanian

Mano tėvas vanagas.

Senolis vilkas.

O prosenis jūrų žuvis plėšri.

Aš, bebarzdis, kvailys,

patvoriais šlitinėdamas,

rankom juodom

smaugiantis era ryto brėkšmoj. Aš.

gyvulius mušęs,

o ne baltus

ponus, seku aš išlytais

keliais paskui dardėjimą,

pro čigonų moterų

žvilgsnius einu. Ir

baltų pakrantėj sutinku aš

Ikskiulio poną,

jis vaikšto po mėnuliu.

Jam šneka tamsa iš paskos.

Norwegian

Far min hauken.

Bestefar ulven.

Og gamlefaren røvarfisken i havet.

Eg, skjegglaus, ein narr,

tumlar langsmed gjerda,

med svarte hender

kjøver eit lam i gråljosninga. Eg,

som slo dyra

i plassen for den kvite

herren, eg fylgjer på regnvaska

vegar rasletoget,

gjennom blikka til

sigøynerkvinnene gjeng eg. Då

på baltiske stronda treffer eg Uexküll, herren.

Han gjeng under månen.

Mørket talar etter han.

Russian

Swedish

Min fader höken.

Farfader vargen.

Och förfader den rovgiriga fisken i havet.

Jag, en skägglös narr,

raglande mot gärdsgårdarna,

med svarta händer

som stryper ett lamm i gryningsljuset. Jag,

som slog djuren

istället för den vite

herren, jag följer det skramlande

tåget på sönderspolade vägar,

genom zigenarkvinnornas

blickar går jag. Då

på den baltiska stranden möter jag Yxkull, herren.

Han går under månen.

Mörkret talar i hans spår.